Klyftan mellan Kina och USA – Kan Indien utnyttja möjligheten att bli ett tillverkningscentrum?

Precis som covid-19-pandemin hamnade i fokus i början av 2020 och dominerade nyhetsrubrikerna under hela året, fortsatte handelsspänningarna mellan Kina och USA att koka i bakgrunden. Det råder ingen tvekan om att de internationella maktförhållandena har förändrats och att världen har följt USA:s exempel i försöken att isolera Kina.

Handelskriget mellan de två länderna har eskalerat, drivet av ett ökat handelsunderskott och inhemska ekonomiska underströmmar under det senaste decenniet.

För att öka sitt handelsunderskott och minska beroendet av Kina minskade USA importen från Kina med 88 miljarder USD under 2019. Forskning visar också att den kinesiska exporten till USA har minskat under de senaste fem åren med en genomsnittlig årlig tillväxttakt (CAGR) på -5,5 %. Dessa siffror visar att USA strävar efter att ersätta Kina som sin främsta importkälla och utforskar alternativa leverantörsländer.

Det leder oss till den miljardfrågan. Om den kinesiska importen till de utvecklade länderna fortsätter att minska i denna takt, kan Indien då utnyttja denna möjlighet för att inom en snar framtid omvandla sig till ett globalt centrum för tillverkning? Indien står ju trots allt inför en exportmöjlighet på hela 750 miljarder USD.

I en tid då globala företag strävar efter att bredda den geografiska spridningen av sina anläggningar framstår Indien som ett väl lämpat alternativt tillverkningscentrum. Nedan följer några av de faktorer som kan hjälpa Indien att ta en betydande andel av de globala tillverkningsutgifterna:  

Intressant nog är Indien hemvist för flera nyckelbranscher som står inför fortsatt tillväxt. Bland dessa har el- och elektronikbranschen, industrin, detaljhandeln och fordonsindustrin begränsad tillverkningskapacitet men stora tillväxtmöjligheter tack vare politiska fördelar och ett aktivt engagemang från multinationella företag. Några av de viktigaste faktorerna som förväntas driva el- och elektronikbranschen i Indien mot nya höjder är till exempel ett blomstrande ekosystem för nystartade företag – det tredje största i världen – samt statliga initiativ såsom 100 % utländska direktinvesteringar, Phased Manufacturing Program (PMP), Modified Electronics Manufacturing Clusters Scheme (EMC 2.0) och så vidare. Alla dessa politiska åtgärder syftar till att skapa antingen en enda kontaktpunkt för att hantera investerarnas farhågor eller att stimulera förslag som kan skapa långsiktigt värde.

Några av de andra branscherna som förväntas uppleva tillväxt tack vare sin stora tillverkningskapacitet är läkemedels-, kemikalie- och energibranscherna. Läkemedelsindustrin i Indien drivs till exempel av ett ekosystem för läkemedelstillverkning som består av mer än 3 000 läkemedelsföretag och 10 500 tillverkningsanläggningar. Det är därför inte konstigt att Indien för närvarande är världens största leverantör av generiska läkemedel.

Tack vare nya affärsreformer såsom insolvens- och konkurslagen (IBC) samt statliga strategier och initiativ som den nationella tillverkningspolitiken, Skill India, Make in India och så vidare har Indien för tredje gången i rad rankats bland de tio bästa länderna i världen när det gäller att göra affärer.

För att skapa ett tillverkningssystem i världsklass kan statliga initiativ som ”Make in India” bidra avsevärt till att tillhandahålla en kvalificerad arbetskraft och främja Innovation. Med fler politiska reformer, strategiska investeringar för att stärka infrastrukturstödet och ett aktivt engagemang från små och medelstora företag ser framtiden för tillverkningsindustrin lovande ut i Indien. Det finns dock vissa utmaningar som regeringen måste ta itu med för att säkerställa att dessa initiativ leder till hållbara resultat på alla nivåer. Genom att se över komplexa efterlevnadskrav och revidera föråldrade arbetslagar kan den indiska regeringen sätta stopp för problem som korruption och uppmuntra entreprenörskap. Dessutom kan en lättnad av reglerna för utländska direktinvesteringar inom sektorer som järnvägsinfrastruktur och byggsektorn bidra till att skapa ytterligare värde.

Forskning visar att Indien har mer än 1 100 forsknings- och utvecklingscentra som etablerats av utländska multinationella företag och som sysselsätter över 1 miljon yrkesverksamma inom alla sektorer. Detta skapar en betydande möjlighet för teknikdriven tillverkningsindustri, vilket i grunden är framtiden för branschen. Den goda nyheten är att Indien, jämfört med konkurrenter som Vietnam, har tillgång till en stor talangpool inom framväxande teknikområden som IoT, AI, ML, molntjänster, cybersäkerhet och analys.

Det finns uppenbarligen stora möjligheter för tillverkningssektorn i landet att uppnå enorma produktivitetsvinster och kostnadsbesparingar genom teknikdriven effektivisering, såsom maximalt utnyttjande av tillgångar, tillgång till processdata i realtid, massanpassning och så vidare. Och det som är betryggande är att flera globala företag som Boeing, Ford och Alstom har börjat etablera storskaliga tillverknings- och FoU-centra i landet.

Även om oddsen kanske talar till Indiens fördel betyder det inte att Indiens stora ögonblick har kommit. För att befästa och stärka sin ställning som en attraktiv tillverkningsdestination måste Indien skaffa sig en förstegsfördel och se till att man inte går miste om potentiella anbud. Landet måste också ta itu med några omedelbara utmaningar, såsom att minska sitt beroende av råvaror, vidareutbilda den enorma talangpoolen och säkerställa att politiska åtgärder genomförs. Om Indien kan skapa ett gynnsamt tillverkningsklimat med små kluster av köpare, säljare, kvalificerad arbetskraft och teknik, har landet mycket goda chanser att öka sin konkurrensfördel som tillverkningscentrum i framtiden.