”Vi kommer inte att ge oss förrän varje bil på vägarna är eldriven.”
Ett djärvt, ambitiöst och, enligt vissa, till och med dramatiskt uttalande som syftar till att fånga uppmärksamheten. Det yttrades av en känd, fräck och blåögd innovatör som nästan på egen hand väckte världens intresse för elbilar på nytt, och det fångar kärnan i vad han och det företag han var med och grundade har satt sig för att göra.
Det är inte svårt att gissa att vi talar om Elon Musk och hans företag, Tesla, som grundades 2003.
Innan vi talar om Teslas roll i återuppväckandet av elbilens popularitet ska vi dock ta en snabb titt på åren omedelbart före detta.
Elbilarna såg dagens ljus för över 100 år sedan, upplevde tidiga framgångar vid sekelskiftet 1900 och drabbades sedan av en snabb nedgång, oförmögna att hålla jämna steg med de snabbt utvecklade bensindrivna fordonen, vilket slutligen ledde till att de praktiskt taget försvann under 1930-talet. Under de följande decennierna gjordes sporadiska försök att återuppliva tekniken, med några få anmärkningsvärda exempel som Henney Kilowatt, tillverkad av The Henney Motor Company 1959–1960 – men den lyckades inte väcka någon entusiasm hos allmänheten och försäljningen var katastrofalt låg.
Det hände inte mycket inom området förrän på 1970-talet, då frågan om energikriser började få global uppmärksamhet. Detta väckte återigen intresset för elfordonssegmentet. De skyhöga bensinpriserna under senare delen av årtiondet tvingade biltillverkare och det amerikanska energidepartementet att på allvar överväga möjligheten och genomförbarheten av att använda alternativa bränslen. GM svarade med att utveckla en prototyp till en elbil för stadstrafik 1973, och det amerikanska företaget Sebring-Vanguard Inc. lanserade en tvåsitsig elbil som döptes till CitiCar. Dessa försök blev dock inte särskilt framgångsrika – begränsad räckvidd och prestandaproblem hindrade en bred acceptans.
I början av 1990-talet drev California Air Resources Board (CARB) på för effektivare bilar med lägre utsläpp genom ett mandat, i ett försök att förbättra den försämrade luftkvaliteten. En rad tillverkare såg en möjlighet och gav sig in i leken, men deras insatser ledde inte till kommersiell framgång och projektet lades slutligen ned.
General Motors lanserade EV1 år 1996, men avbröt produktionen och återkallade senare sin fordonsflotta av olika skäl; vissa hävdar att det inte var bristande efterfrågan från konsumenterna som ledde till detta beslut, utan att andra faktorer och influenser spelade in. Dokumentären från 2006 ”Who Killed the Electric Car?” utforskar några av dessa möjliga orsaker.
Filmen skildrar hur CARB backade från sitt mandat efter ihärdigt tryck från många håll och intressegrupper, däribland biltillverkare, oljeindustrin och till och med den dåvarande politiska ledningen. Den utforskar några av de troliga motiven som kan ha utlöst den negativa reaktionen mot elbilen från bil- och oljeindustrin. En av de viktigaste faktorerna var oljebolagens rädsla för att förlora sitt monopol och sin dominerande ställning på bensinmarknaden om elbilarna skulle bli det föredragna transportmedlet. De flesta biltillverkare, trots att de inledningsvis visade entusiasm och god vilja, började senare dra benen efter sig och var ovilliga att göra de investeringar som krävdes för den vidare utvecklingen av elbilstekniken. En annan faktor, hävdar filmen, är deras insikt om att elbilar på lång sikt kan leda till intäktsförluster, eftersom de kräver minimalt underhåll och service. Oavsett vilka skälen må ha varit, var verkligheten att det inte fanns några kommersiellt tillverkade elbilar på marknaden för konsumenter i början av 2000-talet.
Tesla förändrade detta, nästan på egen hand. Ända sedan Musk stormade in på scenen med sitt uttalade uppdrag att ”påskynda världens övergång till hållbar energi” har bilindustrin tvingats förändras i snabb takt. År 2008 gjorde Tesla en storslagen debut i elbilarnas värld med sin första exklusiva eldrivna sportbil – Tesla Roadster. Roadster var den förstaserietillverkade, helt eldrivna bilen somvar godkänd för motorvägskörningoch som användelitiumjonbattericeller, samt den första serietillverkade, helt eldrivna bilen som kunde köra mer än 320 km per laddning. Med Roadster bevisade ingenjörerna som grundade Tesla för världen att man inte behövde nöja sig med mindre för att köra elbil – att elbilar faktiskt kunde vara snabbare, bättre och naturligtvis mycket mer effektiva än bensindrivna bilar. Deras banbrytande batteriteknik och kraftelektronik, bland annat, bidrog till att göra detta möjligt.
Roadsters oväntade framgång och Musks starka engagemang för att göra ett hållbart transportsätt tillgängligt för allmänheten skapade kraftiga ringverkningar inom bilindustrin.Ledare vid flera stora bilföretag, däribland Nissan och General Motors, har erkänt att Roadster var katalysatorn för tillväxten inom elbilsegmentet. De menade att den tydligt visade att det finns en outnyttjad, uppdämd efterfrågan bland konsumenterna på mer energieffektiva fordon. GM:s vice ordförande Bob Lutz citerades i en utgåva av The New Yorker från 2009 där han sa:”Alla genier här på General Motors sa hela tiden att litiumjontekniken var tio år bort, och Toyota höll med oss – och plötsligt dök Tesla upp. Så jag sa: ’Hur kommer det sig att ett litet kaliforniskt startup-företag, som drivs av killar som inte vet någonting om bilbranschen, kan göra det här, men inte vi?’ Det var den kofot som hjälpte till att bryta dödläget.”
När väl ”dödläget” hade bryts fanns det inget som kunde stoppa Tesla. Teslas nästa bil, Model S, lanserades i USA i juni 2012. Den var konstruerad och byggd från grunden och var världens första helt elektriska premiumsedan som satte nya standarder för säkerhet, prestanda och effektivitet inom det segmentet. Futuristiska funktioner som programuppdateringar via mobilnätet, som förbättrade bilens prestanda över tid, introducerades i Model S.
Detta följdes av Tesla Model X och Model 3 i snabb följd. Med ett pris på 35 000 dollar var Tesla Model 3 inriktad på massmarknaden, och det var ingen överraskning att den blev världens mest sålda laddbara elbil 2018. Enligt EVSales.com var Tesla Model 3 i januari 2019 världens mest sålda laddbara bil, och Tesla var den mest sålda tillverkaren av laddbara personbilar under 2018, följd av den kinesiska biltillverkaren BYD.
Det globala intresset för och bilindustrins omfamning av elbilar tycktes ha tagit fart på allvar, med Tesla som den drivande kraften. Sedan dess har ett helt samarbetsbaserat ekosystem vuxit fram, bestående av biltillverkare, batteritillverkare och komponentleverantörer. De biltillverkare som leder utvecklingen, förutom Tesla, finns spridda över Nordamerika, Europa och Asien-Stillahavsområdet. Nissan och BYD – från Japan och Kina, Renault från Frankrike, BMW från Tyskland och Chevrolet från USA – toppar listan.
Förutom USA har Kina, Japan och Sydkorea tagit ledningen inom batteritillverkningsindustrin för elmobilitet och energilagring. Contemporary Amperex Technology (CATL), som bildades 2011 i Kina, är idag en av de största tillverkarna av litiumjonbatterier för eldrivna fordon, följt av Panasonic och BYD – återigen från Japan respektive Kina. En annan kinesisk tillverkare, OptimumNano Energy Co. Ltd., och sydkoreanska LG Chem är också stora leverantörer. Samma trend med en spridd global användning syns bland tillverkarna av komponenter till elfordon, där företag som Samsung SDI (Sydkorea), Automotive Energy Supply Corporation (Japan), LG Chem, Panasonic och Continental AG (Tyskland) är några av de mest framstående.
Innovation inom bilindustrin är just nu större än någonsin. Biltillverkarna investerar stora summor och expertis i forskning och utveckling i ett försök att förbli relevanta inför de oöverträffade förändringar som sveper över branschen. Disruptiva innovatörer som Tesla har spelat en avgörande roll i att forma många av dessa förändringar och tvingat resten av branschen att tänka radikalt annorlunda, efter nästan ett sekel.
Frågan är nu vad som behöver göras för att påskynda världens övergång till elfordon? Hur kan de göras mer tillgängliga och prisvärda för människor över hela världen? Om målet är att säkerställa införandet av rena transporter och ren energi, vilka är då de avgörande faktorerna som måste hanteras?
Håll utkik här för att få svaret i den kommande tredje och sista delen av denna serie.