Published on 18 Sep 2017
min read
Views
”Vad är det bästa sättet att fasa ut en produkt på ett värdigt, lägligt och effektivt sätt?”, frågade någon mig nyligen. Det här är en viktig fråga som många företag världen över ofta ställs inför. Jag tycker faktiskt att det är en riktig gåta. Men gåtor har ingen plats i styrelserummen.
Oavsett bransch och verksamhetsområde åldras och försvinner produkter. I vissa branscher är livscykeln lång, medan den i andra är kortare. Till exempel utvecklas de flesta produkter inom flyg- och rymdindustrin för att hålla i minst 30 år, men detsamma gäller inte telekombranschen där produkter och tjänster blir föråldrade på nolltid. Även om en produkts livslängd inte kan bedömas utifrån en enda måttstock, förblir de grundläggande principerna för att hantera en produkt ända till slutet desamma.
När man utformar en produkt planeras de olika faserna i dess livscykel och åtgärder vidtas därefter. Och även om lanseringen och utfasningen är slutpunkterna i cykeln, är det produktens fas i mitten av livscykeln och hanteringen av den som visar sig vara avgörande. Om vi talar om högteknologibranschen ser vi sällan att en produkt blir en total flopp. Det beror på att mycket eftertanke och simulering läggs ner på att ta fram idéerna och genomföra dem. Ändå är det just denna bransch som, enligt min mening, är mest benägen att tveka när det gäller att ”avveckla” en produkt. När en produkt når en platå används uppgraderingar för att blåsa nytt liv i den. Vi talar här om användarbaser på miljontals, och därför kan även en liten uppgradering eller tillägg av en funktion förlänga produktens livscykel med månader, om inte år. Men att förlita sig alltför mycket på att förlänga en produkts livscykel är oftast ett tveeggat svärd. Även om uppgraderingar kan vara ett säkert kort på kort sikt, tar de tid och resurser som annars skulle kunna ägnas åt att utveckla något nytt, något mer hållbart. Detta leder oss tillbaka till den fråga vi började med.
När en produkt visar tecken på stagnation är det avgörande att utarbeta en vattentät strategi för att övergå till något nytt gradvis och inte abrupt. När en konsument till exempel köper en TV eller mobiltelefon anser han sig göra åtminstone en investering på medellång sikt. Men i dagens värld går de tekniska innovationerna snabbare än användarnas preferenser. Det är alltså här som ”middle-of-life support” (MOLS) spelar en avgörande roll för att balansera konsumenternas investeringar och branschens beslutsfattande. Medan uppgraderingar fungerar som små doser av ständig innovation, ligger den verkliga utmaningen i att identifiera och behålla den banbrytande innovationen inför lanseringen av en ny produkt. För att göra en lite ironisk jämförelse: improvisation i form av uppgraderingar av en produkt i mitten av livscykeln är ett smart drag, medan en ny produkt fullspäckad med de allra bästa innovationerna är sexig. Det är just denna debatt om ”smart kontra sexigt” som gör MOLS så avgörande för produktlivscykelhantering (PLM).
Enligt min mening är det inte särskilt givande att tillhandahålla MOLS. Om innovationer utgör din kompetens och ditt arbete, bör du hellre fokusera på att ta fram prototyper till en kraftfull produkt istället för att utnyttja den innovationen för MOLS. Det är inte konstigt att världen ropar efter fler MOLS-leverantörer. Digitalisering av PLM, automatiseringstjänster och analysverktyg är bara några av de MOLS-lösningar som bör tillföra mervärde till branschen.
Tillväxttakten inom PLM-branschen förväntas förbli trög åtminstone fram till 2024, vilket innebäratt antalet MOLS-leverantörer kommer att vara betydligt färre än vad som omedelbart behövs. Det innebär att vi står inför en marknad där kunderna antingen har ett överflöd av alternativ eller lider av en akut brist på valmöjligheter. Detta kan endast undvikas genom effektiva MOLS-moduler och utfasningsplanering. För att inte fastna i ett limbo är det avgörande att vi har en grundlig förståelse för en produkts livscykel, dess nytta och dess förmåga att förbli relevant över tid.
Datainsamling spelar en viktig roll för att bana väg för avvecklingen av en produkt och är en avgörande del av MOLS. Beroende på var produkten befinner sig på en marknad som diversifieras i rasande takt fattas det bästa beslutet för en smidig övergång till slutet av livscykeln. Man måste också ta hänsyn till de kunder som har blivit beroende av dessa produkter. Att avveckla en produkt för plötsligt kan vara katastrofalt, men att dra ut på tiden för länge är också kontraproduktivt. Det mest genomförbara sättet att inleda processen är att skapa en kommunikationsmodell och informera alla kontaktpunkter så att de kan förbereda sig för avvecklingen. Dessutom är en grundlig förståelse av marginalerna mycket viktig för att upprätthålla intäktsflödet och undvika en kraftig nedgång.
Med tanke på det aktuella läget inom PLM-branschen erbjuder MOLS också utrymme för att skapa ett starkt och hållbart företag. Det har fördelen att det inte bara fyller tomrummet och täpper till luckorna, utan också fungerar som en stabil intäktskälla. Det är dessutom avgörande att tidigt identifiera en produkt som ska fasas ut och ge den den tid den förtjänar, med en plan på plats för det kommande decenniet. I detta arbete är det också avgörande att MOLS-partnerskap knyts och att skräddarsydd expertis tas in.
En smidig övergång är nyckeln till att den nya produkten som är under utveckling ska bli marknadsmässig. Dålig planering och en bristfällig avvecklingsprocess skulle inte bara äventyra varumärkets image, utan även innebära en risk för att organisationen drabbas av interna förluster. Effektiv ledning är trots allt inte lätt att uppnå och det finns knappast något alternativ.
